Seattle tur och retur

Kom hem från ett mycket regnigt Seattle igår. Men dessförinnan, på vägen dit, så hade jag en liten mellanlandning i Köpenhamn i lördags. Mötte upp med en kompis och åt brunch på Cafe Luna i Christianshavn. Schysst ställe, mycket smarrig brunch tallrik men rätt långsam service. Fick gå och påminna om min dryckbeställning två gånger - trots att jag talade på min absolut bästa danska! Hmmm... Well, vi rullade vidare, i kompisens 'Kinderägg' som jag kallar hans 'mörk-på utsidan-vit-på-insidan-X5:a'. Han ville visa mig siter där han tänkt sig rigga upp sin bungyjump verksamhet nästa sommar. Mest var jag bara otålig. Ville shoppa! Har inte varit i Köpenhamn på ett tag och Älskar shoppingutbudet! Det var framför allt en sak jag hade mitt öga på, en bok som jag har suktat efter: Mary, Prinsesse med Stil

Jag vek mig för hans vädjanden om en joyride och det blev ingen shopping. Men boken fick jag tag i, på Kastrup! Tjoho! Den är så fin! Mary är en stil Drottning om man frågar mig. Jag skulle absolut kunna tänka mig att byta liv med den tjejen. Texten i boken är väl kanske lite väl insmickrande men, bilderna har definitiv dregelfaktor. Mary har lyckats anlita ett fenomentalt stajling team för kläder, makeup och hår. Tänk att få bli 'skapad' till sin fulla utseendemässiga potential.

På lördageftermiddag lyfte vi sedan mot Seattle. 10 långa timmar som löpte smärtfritt. Styrde i en fullsatt Business Class med järnhand, hehe... nejdå, jag är snäll... Det var ett piggt gäng passagerare som betjänades flitigt av oss. Därför kändes det också som om tiden gick rätt fort.

Väl framme i Seattle så var det redan kväll. Det blev bara en kort sväng till hotellbaren för ett par Red Hook, ett lokalt öl som är mellanmörkt och det ända öl jag någonsin dicker någonstans förutom i Thailand där det blir en och annan Singha i värmen. Annars är det vin som gäller...

På söndagafton så var vi ett gäng på 6 pers i kabinbesättningen som åkte in till Seattle, till Dimitriou's Jazz alley för att först äta middag, en 2000 kaloriepasta med hyffsad god Chianti till. Sedan var det showtime med uppträdande av Keiko Matsui, som är en japansk jazz pianist, klassiskt skolad. Hon har tydligen släppt 18 album och är stor i sin genre. Jag hade aldrig hört talas om henne. Musiken var lite smörig, men vacker, stämningsfull och känslosam. Påminde om film musik till en känslosam scen där en älskare har dött och huvudkaraktären vandrar på en vindpinad strand i tjock ylletröja med en yvig och kärleksfull hund vid sin sida och minns svunna dagar. Efter konserten så mötte vi bandet, fick autografer och bilder till dem som ville, innan vi drog tillbaka 'hem' till hotellet.

Nästa dag var det hemfärd. Det regnade som sällan skådat. På tv varnade de för översvämning och rasrisk. Ett katastrofcenter öppnades och jag började bli orolig för att vi inte skulle komma iväg i tid. Men det visade sig inte vara någon fara för oss. Flyg brukar kunna lyfta i alla väder så länge det inte är extrema vindar. Vi hade inte många passagerare så alla hade gott om plats och sov mycket vilket gav oss väldigt lite att göra. Vi hade också en riktigt kraftig medvind vilket kortade ner flygtiden betydligt, jippi! Snabbt hem, det är det vi vill ha...