All by my self...!!!
Är det bara jag??? Alltså, när jag får sms, så svarar jag, för det mesta omgående. Får jag meddelande på svararen så återkommer jag utan dröjsmål. Men är jag ett pucko? För nu har det hänt igen.
Jag skickade tre sms till vänner mitt i veckan och föreslog olika helgaktiviteter. En återkom och bekräftade after work drinkar på fredag. Fint. Nästa vän bjöd jag på middag hos mig till på lördag. Inget svar. Hmm,,, väntar och ser, hon kanske har häcken full på jobbet. På fredag kväll tvingas jag återkomma i ett nytt sms och fråga om hon vill komma på middag. Patetiskt. Inte ska jag behöva fråga upprepat?? Ja, så fick jag ett sms-svar till slut och narturligtvis så hade hon redan lösa planer att träffa några gamla studiepolare och kunde vi kanske synka det på något sett? Känns inte så smickrande direkt, utan snarare något forcerat. Jag var B-alternativet, något roligare dök upp, och samvetet, eller en praktisk ådra, tänker att jag kan väl vara med på ett hörn.
Den sista vännen då? Henne har jag sms:at 3 gånger (och fått leveransrapport) utan att ha fått svar tillbaka.
Men nu är det fredag kväll, och min after work då? Hon hörde av sig igår i ett sms och frågade om jag ville följa med på någon designers release party där man skulle kunna shoppa tokbilligt. Kunde vi kombinera det med vår after work? Är du galen - så klart! Ikväll har jag varit hemma, började så småningom göra mig i ordning, men ännu hade hon inte hört av sig tillbaka. Så åter igen, får jag höra av mig och fråga om vi ska träffas eller inte. Nää, då har hennes kille blivit krasslig och hon vill vara hemma med honom och se hur sjukdomsförloppet uvecklar sig. MEN HÖR AV DIG OCH SÄG DET DÅ! tänker jag frustrerat.
Det finns andra att umgås med så det är inte det som är saken här. Det är stilen i hur man sköter kontakterna. Ska man utgå från att det fungerar så här? Ska jag vara mer hårdhudad och ta saker lite mer som de kommer. "Kanke ses vi, kanske inte". Jag fungerar inte så. Är det bara jag? Resultatet just nu är i alla fall att jag åter igen känner mig som om jag blev dumpad. Tycker lite synd om mig själv just nu och ska därför korka upp en flaska rött och se på tv, igen. Tack och lov för Hey Baberiba som är det roligaste komediprogrammet på svensk tv!
Jag skickade tre sms till vänner mitt i veckan och föreslog olika helgaktiviteter. En återkom och bekräftade after work drinkar på fredag. Fint. Nästa vän bjöd jag på middag hos mig till på lördag. Inget svar. Hmm,,, väntar och ser, hon kanske har häcken full på jobbet. På fredag kväll tvingas jag återkomma i ett nytt sms och fråga om hon vill komma på middag. Patetiskt. Inte ska jag behöva fråga upprepat?? Ja, så fick jag ett sms-svar till slut och narturligtvis så hade hon redan lösa planer att träffa några gamla studiepolare och kunde vi kanske synka det på något sett? Känns inte så smickrande direkt, utan snarare något forcerat. Jag var B-alternativet, något roligare dök upp, och samvetet, eller en praktisk ådra, tänker att jag kan väl vara med på ett hörn.
Den sista vännen då? Henne har jag sms:at 3 gånger (och fått leveransrapport) utan att ha fått svar tillbaka.
Men nu är det fredag kväll, och min after work då? Hon hörde av sig igår i ett sms och frågade om jag ville följa med på någon designers release party där man skulle kunna shoppa tokbilligt. Kunde vi kombinera det med vår after work? Är du galen - så klart! Ikväll har jag varit hemma, började så småningom göra mig i ordning, men ännu hade hon inte hört av sig tillbaka. Så åter igen, får jag höra av mig och fråga om vi ska träffas eller inte. Nää, då har hennes kille blivit krasslig och hon vill vara hemma med honom och se hur sjukdomsförloppet uvecklar sig. MEN HÖR AV DIG OCH SÄG DET DÅ! tänker jag frustrerat.
Det finns andra att umgås med så det är inte det som är saken här. Det är stilen i hur man sköter kontakterna. Ska man utgå från att det fungerar så här? Ska jag vara mer hårdhudad och ta saker lite mer som de kommer. "Kanke ses vi, kanske inte". Jag fungerar inte så. Är det bara jag? Resultatet just nu är i alla fall att jag åter igen känner mig som om jag blev dumpad. Tycker lite synd om mig själv just nu och ska därför korka upp en flaska rött och se på tv, igen. Tack och lov för Hey Baberiba som är det roligaste komediprogrammet på svensk tv!


0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home