jag är kär..

...och jag blir kär HELA tiden...!

såg sent omsider Metallica-dokumentären och blev KÄR i den nya basisten (Robert Trujillo) Han var liksom den där 'strong silent type', lågmäld, ödmjuk, överväldigad, glad, stenhård och djävligt begåvad - och jag föll.... jag blev tokkär....
(i min förälskade fantasivärld så blir jag kompis med hela bandet och jag och Robert är ihop och visar tindrande upp vårt stilfulla LA-hem för MTVCribs)

läser, som så många andra, en fantastisk, rörande, rolig, intelligent, prestigelös bloggare... och blev kär... rörd in i mitt innersta av denna människofiskens uttryck... så kär att det pirrar i hela mig.... käääär......
(i min fantasivärld så dyker ett ärende upp som helt naturligt för mig till Melbourne/Sydney där jag i ett vimmel på en cool fest av en slump springer på min bloggare och vi hittar hem hos varandra)

har resignerat inför skamstämpeln (som jag själv har satt) på internetdejtande och har joinat en site. mailen rasslar in. blablabla.."tycker du verkar trevlig.. blablabla.. *wink*smile*ler* :-x :-) ;-) :-p ... osvosv... så plötsligt... jag blir kär... ett mail, rätt ton, ironi när den är som bäst, kulsmart skrivet... pirr...... kär!
(i min fantasivärld utspelar sig hela första dejten...fast forward till bröllopet där vi kärt leende hör alla tal om hur otroligt rätt vi är för varandra och att ingen är förvånad över att vi gifter oss efter så kort tid)

jag kan tydligen bli kär som ett brev på posten men varför blir jag aldrig kär... på RIKTIGT???